Stressad småbarnsmamma
Tja - vem fasiken trodde det för 2 år sedan???
Jag hade ju skrattat ihjäl mig om någon hade frågat om jag trott jag skulle vara det idag......
Jag - en gammal kärring med en massa diverse ålderskrämpor.
Jag kan väl inte bli mamma, nej - helt omöjligt!!!!
Men så blev det - ungefär som det man bara läser i tidningar om.
Plötsligt utan förvaring så sitter man på Mödra och skrattar hysteriskt och tror människorna på dito arbetsplats tror att man blivit totalt sinnesförvirrad och senil så dom kan driva med en om vad som helst....
Men så sant som det var sagt......plötsligt var jag en gravid kvinna, i vecka 22 dessutom, så graviditeten blev väl på det sättet ganska kort.....
Oron var så klart stor. Väldigt stor.
Så långt gången i min ålder.
Tänk om, ja tänk om, vi inte fick ett friskt barn.
Alla barn är lika välkomna för mig, men skulle jag isåfall orka.
Orka med 2 barn som har särskilda behov.
Jag älskar Perra, men är trots allt bara människa, och att ha barn som stundvis krävt/kräver dygnet-runt vård har gått jättebra.
Men skulle jag orka med ett till???
Jag med mina "artros"-axlar som bara skriker efter att få göra dom inplanerade operationerna.
Alldeles säkert orkar jag med det, jag vet av erfarenhet att krafter får man när det gäller sitt eget kött och blod.
Och idag då.
Vi har världens charmknutte till son, snart 10 månader gammal.
Frisk, glad och charmig.
Älskad av alla.
Visst - vi är inte 20, och inte 30 längre, visst är man äckligt trött emellanåt, men vi njuter av varenda minut.
Perra älskar sin lillebror mest av allt - lillebror älskar Perra lika mycket tillbaka.
Några nya bilder på underverket:
Visst är han underbar??
Nedan en bild på ett annat litet, charmigt underverk. Min systerdotter Sandra som vill leka fotomodell när hon hälsar på hos moster:
Sötare fotomodell får man söka efter........
Och ett foto på våran absolut senaste familjemedlem, Affedottern Pia:
Så var det allt för ikväll, är läääääängesedan jag bloggat, men orken och lusten finns alldeles för sällan idag.
När den finns tillägnar jag den till det som känns viktigast; familjen och dom 4-benta.
Men den dyker säkert upp igen, när man minst anar det.
Men just nu ligger den i dvala....
Ha det gott, alla vänner
Jag hade ju skrattat ihjäl mig om någon hade frågat om jag trott jag skulle vara det idag......
Jag - en gammal kärring med en massa diverse ålderskrämpor.
Jag kan väl inte bli mamma, nej - helt omöjligt!!!!
Men så blev det - ungefär som det man bara läser i tidningar om.
Plötsligt utan förvaring så sitter man på Mödra och skrattar hysteriskt och tror människorna på dito arbetsplats tror att man blivit totalt sinnesförvirrad och senil så dom kan driva med en om vad som helst....
Men så sant som det var sagt......plötsligt var jag en gravid kvinna, i vecka 22 dessutom, så graviditeten blev väl på det sättet ganska kort.....
Oron var så klart stor. Väldigt stor.
Så långt gången i min ålder.
Tänk om, ja tänk om, vi inte fick ett friskt barn.
Alla barn är lika välkomna för mig, men skulle jag isåfall orka.
Orka med 2 barn som har särskilda behov.
Jag älskar Perra, men är trots allt bara människa, och att ha barn som stundvis krävt/kräver dygnet-runt vård har gått jättebra.
Men skulle jag orka med ett till???
Jag med mina "artros"-axlar som bara skriker efter att få göra dom inplanerade operationerna.
Alldeles säkert orkar jag med det, jag vet av erfarenhet att krafter får man när det gäller sitt eget kött och blod.
Och idag då.
Vi har världens charmknutte till son, snart 10 månader gammal.
Frisk, glad och charmig.
Älskad av alla.
Visst - vi är inte 20, och inte 30 längre, visst är man äckligt trött emellanåt, men vi njuter av varenda minut.
Perra älskar sin lillebror mest av allt - lillebror älskar Perra lika mycket tillbaka.
Några nya bilder på underverket:
Visst är han underbar??
Nedan en bild på ett annat litet, charmigt underverk. Min systerdotter Sandra som vill leka fotomodell när hon hälsar på hos moster:
Sötare fotomodell får man söka efter........
Och ett foto på våran absolut senaste familjemedlem, Affedottern Pia:
Så var det allt för ikväll, är läääääängesedan jag bloggat, men orken och lusten finns alldeles för sällan idag.
När den finns tillägnar jag den till det som känns viktigast; familjen och dom 4-benta.
Men den dyker säkert upp igen, när man minst anar det.
Men just nu ligger den i dvala....
Ha det gott, alla vänner
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ja, han är verkligen underbart söt ;)
Trackback
